Första steget

Efter att jag fick förfrågan om att skapa verket började jag leta efter musik. Min första tanke var att använda chansen att arbeta med hovkapellet och levande orkester. Dans är en flyktig konstform, bräcklig och svårfångad. Den händer endast nu och blir (än så länge) inte det samma på film. Det är nog det som gör att jag är så fascinerad av den. Jag vill tro att i vårt postindustriella digitala samhälle finns ett behov av att gå tillbaka till det magiska, det som händer på riktigt rakt framför oss. I sin strävan efter perfektion flyr dansen inte människans brister.



Marcus Fjellström, kompositör

Musikvalet blev därför: Degenerator skrivet av Marcus Fjellström för Nordiska Kammarorkestern i Sundsvall, i augusti 2006. Jag fascinerades av världen som Marcus har skapat med verket. Så här beskrev han själv Degenerator i ett brev till mig i januari 2007:

Degenerator handlar ganska mycket om sönderfallande, trasighet, vittrande... Ungefär som en sjuk eller skadad kropp, eller en ruin... Det är som ruinen av vad som varit ett romantiskt orkesterverk, men det är vittrat, trasigt, urholkad, fragmenterad...

Jag ser mig själv med fötterna både i tradition och nyskapande och det är därför som jag har valt musiken Degenerator. Verket pendlar mellan harmoni och dissonans, låter ibland bekant men annars helt främmande. För forumet Kungliga Operan tycker jag själv att det är viktigt att det finns vitalitet och spegling av vad som en yngre generation strävar efter i sitt skapande.

Jag har valt att fullborda Marcus Fjellströms riktlinje. Dansverket har samma namn som musikstycket och är för sex kvinnliga dansare i tåskor.
Ett sönderfall, en skog som ständigt växer och vittrar. Rörelser som vaknar och sover, estetiken i det opropotionerliga och deformerade. Klassisk balett strävar efter perfektion men för mig är perfektionen själlös. Degenerator är ett försök att skapa dansverk som pendlar mellan perfektion och imperfektion, klassisk och samtida dans, minimalism och svulstighet, harmoni och dissonans. Detta är tankar som jag bär med mig nu i början av oktober under födelsen av verket.